Idag ägnade jag min lediga dag åt att först träffa Karin Haglund för en privatlektion med Vinna. Vi kikade på vänstersvängar, rutan och vittringsapporteringen som vi ju har lite krångel med. Vänstersvängarna känns som om jag kan få till med lite seriös träning på just dem. Jag är fortfarande för snabb i vändningen, men nu har jag nog fått kläm på det hela hoppas jag.
Idag var Vinna lite ofokuserad vid rutan, ungefär som hon kan bli på tävling. Brukar ju inte vara så lätt att få fram det beteendet på träning, men idag fick Karin se hur Vinna ser ut när hon är ofokuserad. Tror inte Vinna riktigt har förstått rutan till fullo ännu, men vi tränar på med target och hoppas på att polletten trillar ner snart.
Vittringen ska jag dela upp och börja om med i princip från början. Idag jobbade vi mest med att Vinna spontant ska plocka upp en pinne från marken och snabbt komma in i fotposition där det blir klick och kaninskinn om man skött sig bra! Tack vare kaninskinnet blir det bra intensitet och då kommer farten in i fotposition. Den andra delen att lära om är doftdelen, Vinna ska få lära sig leta mattes doft från olika (men likadana) typer av saker, t ex nya blyertspennor, suddgummin, Post-It-lappar, mm. Ska bli roligt att pilla med detta i lugn miljö inomhus och se om hon bättre kommer förstå att det är just min doft hon ska hitta.
Gibson fick följa med och vänta i bilen medan Vinna tränade. På vägen hem var det nämligen hans tur att jobba, men för hans del handlade det om ett fotojobb! Gibson har aldrig jobbat i en studio tidigare, men jag måste säga att jag är mer än nöjd med hans insats! Jösses vilken duktig, tålmodig och lydig kille jag har! Han gjorde sin matte riktigt stolt och fick mycket beröm av fotografen. Bara miljön i sig hade nog fått många hundar att tveka, men Gibson brydde sig inte om något annat än mattes anvisningar. Eller, jo han var ju såklart tvungen att pussa på fotografen också:-) Mellan varven när jag och fotografen diskuterade, valde Gibson att lägga sig på rygg och visa magen medan han glatt viftade på svansen.
Vi började med att fota framifrån och då var Gibson tvungen att stå helt stilla med alla fyra tassarna, på kommando skulle han sedan bl a röra huvudet sakta, sakta ner mot golvet utan att röra kroppen i övrigt. När fotografen var nöjd med detta, skulle vi göra samma sak men nu fotades det hela uppifrån. Gibson reagerade inte ens över att ha en fotograf på en stege hängandes över sig, han stod så fint helt stilla på sina markeringar. Vi tog också bilder där Gibson skulle vifta på svansen på kommando. Inga problem alls med en hund vars svans ständigt viftar:-):-) Om han tröttnade var det bara att säga ”svansen”, så började han igen, mattes duktiga modell!
Efter drygt två timmar var både Gibson och jag helt slut. Ska blir roligt att se hur resultatet blir, och om det kommer att användas som planerat! Jag tänker inte avslöja något ännu:-)
//Marlene
Gibson kanske var värsta supermodellen i tidigare liv;-) Kram Carro
Ja, han verkade van vid att vistas på Catwalken, eller snarare Dogwalken:-) Kram!