Älskar att vakna tidigt här, ligga kvar en stund och sakta låta kroppen vakna till liv samtidigt som jag ligger och lyssnar på tystnaden. Konstigt egentligen eftersom jag verkligen inte är en morgonmänniska utan mer en kvällsmänniska. Min kropp har alltid följt ljuset, är det mörkt ute på morgonen så sover man, när det ljusnar ja då vaknar man sakta. Jag har alltid haft svårt att vakna till en väckarklocka, jag vill kunna sova tills kroppen själv väljer att vakna, det är de bästa dagarna. Av den anledningen har jag alltid försökt ha jobb som gör att jag inte börjar supertidigt på morgonen, och när jag ibland måste ställa en klocka nu för tiden så är det oftast för att jag ska iväg på något roligt och då är det ju värt det. Kan hända spelar tidsskillnaden roll nu, i Sverige är ju klockan 08.00 om den är 07.00 här t ex.
Bestämmer mig för att köra iväg med hundarna upp till Cattle Grid för morgonpromenad och lite träning idag. Det finns hur många vägar att gå där som helst, men jag har spetsat in mig på att gå runt reservoaren idag eftersom jag aldrig gått där tidigare. Söndagar är engelsmännens stora promenaddag och runt 11-tiden på söndagar är det väldigt många människor som vandrar både med och utan hund här i de vackra omgivningarna. Efter vandringen går man till puben och äter Sunday Roast och umgås med familj och vänner. Jag vill komma iväg tidigt idag, innan den stora anstormningen av söndagsflanörer.
Parkerar bilen på det vanliga stället och börjar promenera mellan fåren över ängarna. Vi är helt ensamma tjejerna och jag, inte en människa syns till bara fåren som betar och vilar där vi går. Går en bit upp på berget och ser sedan reservoaren som jag tar sikte på. Utsikten är magisk. På vår väg runt reservoaren möter vi en man med en spaniel, och på håll ser jag en man med två svarta labradorer, i övrigt är vi ensamma hela rundan. På tillbakavägen stannar jag på ett ställe och tränar lite basics med båda tjejerna med dummiesarna jag burit med mig på rundan. Det är fortfarande bara fåren och vi ute. När jag kommer tillbaka till bilen är klockan redan 10, måste ha stannat och beundrat utsikten många gånger för rundan är nog bara ca 5 km. Åker hem och äter en sen och mastig frukost, det blir omlett så att jag kan stå mig länge.
Duschar och pysslar i huset och åker sen och handlar mat, möter en kvinna på parkeringen som frågar om hundarna som hon ser sitter i bilen. Det visar sig att hon och hennes man har ett hus i ”vår” by, och att de dessutom har två jaktgolden som de jagar och tränar med. Vi bestämmer att ses en dag. Inte så många som har golden här som de jagar med säger hon, och det stämmer verkligen.
Får ett sms från Charlotte & Tom som vi köpt huset av som frågar om jag vill komma till dem och fixa det där med försäkringen för nu har de i alla fall fått sin internetuppkoppling. Åker hem med mina matvaror och tar sedan en promenad med tjejerna genom byn till Charlotte och Tom. Det är ett stort hus de köpt, med inhägnad trädgård till tjejernas förtjusning. Tjejerna bekantar sig med spanieln Willow och Gilla passar på att äta upp kattens mat. Vi går husesyn och sedan hjälper Charlotte mig med försäkringen medan Tom fixar söndagsmiddagen i köket. Jag blir inbjuden att stanna på middag och vi får en väldigt trevlig kväll där de bl a frågar mycket om Sverige som de är väldigt nyfikna på. De berättar också om huset vi köpt och jag får se bilder från renoveringen vilket är väldigt spännande, vilken skillnad det blivit! Det visar sig att det är Charlottes pappa som ägt huset från början, och jag förstår att både Charlotte och Tom är väldigt förtjusta i huset. Tom ber mig att säga till dem om vi någon gång vill sälja det, för då kanske de vill köpa tillbaka det om det är rätt i tiden.
Vandrar hemåt igen med tjejerna, ännu en fin dag går mot sitt slut. Sätter nyckeln i dörren och när jag tar steget över tröskeln känner jag att jo, jag är faktiskt hemma. Det är en skön känsla.
//Marlene