Tystnaden har lagt sig i det lilla huset i Sabden, nu är det bara Gilla och jag kvar här. Stolla har åkt med Per-Anders hem tillsammans med Robert och hans tjejer. Efter en hektisk period känns det både skönt och tomt att krypa upp i soffan framför TV:n med Gilla.
Det mesta i huset är nu på plats och endast lite småfix återstår. Vi har haft huset i drygt en månad och för mig känns det som om jag alltid bott här och Sverige och livet där känns väldigt avlägset just nu. Självklart saknar jag vänner och familj, men den dryga månaden vi bott här har knappt gett tid över åt att fundera på det. Har vi inte varit på träningsjakter så har vi letat möbler och fixat med huset, däremellan har det varit träningsdagar och förberedelser för provstarter.
Första två veckorna hade jag möjlighet att haka på två danska grupper som var här och tränade för Mark, och nu senaste två veckorna har de svenska grupperna varit här och tränat. Både Gilla och jag kände oss ganska slitna en period, men nu tycker jag nog att vi kommit in lite i andra andningen när det lugnat ner sig med allt som ska lösas gällande huset och vårt nya liv i ett annat land. Många saker har tagit extra mycket energi, som t ex svårigheten att teckna en hem- och husförsäkring utan att ha England som vårt permanenta hemland. Att skaffa gas- och elabonnemang, teckna oss för council-tax, bredband, tv-licens och allt annat har också tagit sin lilla tid. I huset har vi haft hantverkare, inte för några större saker men allt har ju krävt en logistik som ska funka ihop med träningsdagarna och annat.
Tycker Gillas och min utveckling går framåt, vissa dagar är bättre än andra men när det är en intensiv period så är det svårt att vara på topp hela tiden både som två- och fyrbent. Vi har startat på två Field Trials Gilla och jag och det som känns skönt är att jag känner att vi faktiskt har här att göra, vi kan mäta oss med övriga deltagare och vi har en fin grund att stå på. Sen kan allt hända på prov, man vet aldrig vilka fåglar man får, hur terrängen ser ut, hur formen är just den dagen, hur vädret påverkar osv. Men, vi gör vårt bästa Gilla och jag och vi lär oss mer och mer för varje gång. Det är en fröjd att få möjlighet att starta på prov tillsammans med många av de absolut bästa hundtränarna, och alla vi möter är oerhört vänliga och hjälpsamma på alla vis.
I det lilla huset i Sabden trivs vi väldigt bra, vi har bra grannar som är hjälpsamma utan att tränga sig på. Närmaste grannen på ena sidan är pensionerad trädgårdsmästare som klipper vår lilla gräsmatta och rensar lite ogräs hos oss bara för att han vill. Han tar emot våra leveranser när vi inte är hemma och springer efter vår tvätt när vinden tar den och vi råkar vara borta. Allt med ett leende. Vi har flera gånger träffat de förra ägarna till huset, ibland tar vi ett glas tillsammans på vår lokala pub. Vi lär oss om trakten och andra saker som kan vara bra att veta.
Oavsett om vi bara varit borta över dagen eller om vi sovit borta p g a någon provstart så är det alltid lika skönt att komma hem, att ha vårt eget lilla kryp in där vi och hundarna kan slappna av och bara vara mellan varven. Att ha någonstans att utgå ifrån och en soffa att sjunka ner i de kvällar vi orkar det. Att ladda batterierna mellan hektiska dagar.
Det är tyst i det lilla huset i Sabden…
//Marlene