Jenny & Gilla — en fin berättelse

Posted by on okt 14, 2020
Jenny & Gilla — en fin berättelse

Tack älskade, fina och generösa Gilla!

Du kom till oss helt oplanerat för att stanna 2-3 månader och har under de hittills sju veckorna verkligen förgyllt mitt liv!

Du är som de flesta retrievers snäll och bussig mot de andra hundarna, särskilt mot min älskade Mycke Lykke, din kullsyster, vilket värmer mitt hjärta. I vardagen är du lätt och enkel, går med oss lös på promenad och har lärt dig hur man ser upp för gång- och cykeltrafikanter när vi går i Svedala. Du hittade direkt en plats när vi ska sova utan att störa eller ta Lykkes plats. 

”Du får gärna åka och apportera med henne om du vill”. ”Du får träna henne hur mkt du vill”. ”Kom att tänka på att om du vill så får du gärna träna Gilla inför B-prov, ökl”, skrev Marlene.

Tack tänkte jag! Så kul att få prova en duktig och välutbildad hund. ”Med lite träning tror jag nog att du skulle kunna starta henne”. ”Klart du ska starta henne? Om och när du känner att alla bitar är på plats?” skrev Marlene.

Ops, jag som aldrig har startat på officiella prov tidigare. Vi tog oss an träningen tillsammans du och jag Gilla och jag har gjort mitt bästa för att förstå precis hur jag ska visa dig vad det är jag menar. Du har varit bussig och snäll och försökt förstå även när jag inte prickat helt rätt i uttal eller med mina tecken.

Med hjälp av massa coachning från matte via messenger och ibland t o m med små filmer för att jag ska bättre se och höra exakt hur matte Marlene gör, så har vi blivit bättre och bättre på att kommunicera och din frågande min har blivit mer och mer sällsynt. Vi har tränat massor tillsammans med mina träningskompisar med bra resultat. Så härlig känsla att stå där med den osynliga ”joysticken” och få till det precis som man vill!

För att smyg prova lite hur det skulle funka i skarpt läge på prov åkte vi efter fyra veckor tillsammans över till Danmark och startade på WT. Skönt att få prova i lite anonym miljö utan press. Trots att jag inte på långa vägar hade hunnit lära mig Gilla-språket så lyckades vi skrapa ihop fina 97/120 p och en 3:e placering i Åben klass. Vi fick också massor av bra info med hem!

Sen började matte-coachen att fråga, ”kan du då, kan du då?” och vips var vi anmälda till både B-prov ökl och A prov KKL. B prov var ju lite känt för mig eftersom jag varit funktionär tidigare, men det är ju något helt annat att själv starta. KKL var en totalt blank canvas för mig. Generalrepetitionen inför KKL hade vi på en jakt tillsammans med Robert som bussigt ställde upp och tog med oss, och det gav ju en del att fundera och klura på! Mer messenger och telefonsamtal med matte i England. Trots mina inte helt klara direktiv levererade bussiga Gilla under vårt första KKL och resultatet blev ett 2:a pris! Tack älskade vän för att du lotsade mig igenom den debuten. Nästa KKL några dagar senare blev ju delvis en prövning med alla fasaner som flaxade och flög och det slutade med att jag gjorde ”självmål”. ”Blås inte för mycket, lita på din hund” var Willy Gustafssons kommentar. Lätt för honom att säga med all hans erfarenhet, men självklart helt rätt. Med de här två starterna och med hjälp av mer coachning från matte så är vi nog lite mer redo nu om vi får chans på KKL igen. Tror jag åtminstone, om jag kan undvika groparna i vägen och att göra fler självmål.

I helgen bar det av till Bornholm med mitt träningsgäng som alla är mer kunniga och erfarna och naturligtvis körde sina egentränade hundar. Så nervös jag var att jag skulle göra självmål igen eller något annat dumt och inte matcha din nivå fina Gilla. Försökte hålla mig till min plan ända från avresan hemifrån på fredag morgon och fram till provstart på lördag vid lunch. Inte helt lätt för mig eftersom man ju vill vara smidig och gärna hänga med de andra också. Men jag vågade inget annat än hålla mig och dig Gilla i vår bubbla där vi gjorde så likt som möjligt som vi brukar göra hemma. Det blev flera sömnlösa timmar på natten när jag funderade på olika apporter jag sett som åskådare eller funktionär och försökte minnas hur man skulle kunna göra för att det skulle bli så lätt som möjligt för hunden. Du min kloka vän sussade däremot lugnt tätt intill mig tillsammans med Mycke Lykke. Tack för att du håller huvudet kallt för oss båda!

Alla förberedelser med stöd från mina bästa träningskompisar och så var vi då framme vid väntplatsen. Extra krydda blev det när de ändrade startordningen och en från Vinnarklass var tvungen att få förtur för att hinna med sina andra starter. Men jag kunde bara tänka — Håll Fokus!

Lite snälla och hjälpsamma råd och ord under den extra väntestunden från Maria och Allan som har Gillas och Lykkes far Clyde. Hela tiden var du lugn och cool Gilla. Tack! Så var det strax dags. Några kvicka ”heel” — byte av tempo och riktning och några snabba halter och lite extra ”nu Gilla gäller det”!

Ställde mig på väntplatsen helt inne i bubblan. Snäll domare kom och lotsade oss igenom vad som skulle ske och så kom orden — ”Du kan koppla loss hunden”. Som att rida in på medellinjen på en dressyrtävling. Nu måste allt klaffa, inget snedsteg, jämnt tempo och så fram till första halten — hästen ska stå blixt stilla. Du har inga marginaler allt måste sitta perfekt, och tack vara dig Gilla så gjorde det det! De sköt och kastade, jag skickade och du hämtade. Allans råd om — ”se upp på dirigeringen” kom väl till pass och lydig som du är så tog du mitt stopp — vänster — stopp — back och bang så kom du med kaninen. Som i trans stod jag där och skickade och tog emot och du bara lugnt jobbade på. Duktig flicka! Så lite paus medan vår parkamrat hämtade sina apporter och så söket. Allan och Maria var söta och pratade med mig lite i pausen och så var det söket kvar. Jag skickade och du bara hämtade. Good girl!

När allt var klart stod vi och väntade innan vi skulle få vår dom. Du Gilla var som vanligt lugn och avslappnad medan jag själv höll på att gå i tusen bitar, för även om det hade känts fint så kunde jag ju med min obefintliga erfarenhet missat något eller inte helt förstått. Upp till domaren som gav oss fin kritik och snälla ord. Han t o m sa att föraren gjort ett bra jobb. Tack Gilla för att du gjorde så att det såg rätt och lätt ut. ”Vad vill du ha för pris då?”

Vågade inte vara kaxig och säga en 1:a så domaren var tvungen att visa mig lappen. Då trodde jag att jag skulle börja storlipa men lyckades behärska mig och även Maria som stod bredvid blev lite rörd. En 1:a Gilla! Nu om jag förstått det rätt får vi starta på Åben A i Danmark! A-prov är det jag har blivit helt såld på mest p g a att jag har fått låna en så fin hund som jag i de allra flesta fall kan lita på!

Gick som i trans ner till bilen, hämtade Lykke som troget väntat och efter att ha vattnat och gett hundarna sin lunch så gick vi upp igen genom skogen för att se våra träningskamrater i Begynner klass. Så underbart och jag kunde gått där i en evighet, bara jag och hundarna på en skön lugn skogspromenad. Resten av dagen var jag inte helt närvarande utan i en lite surrealistisk bubbla. Alla i gänget gick till pris, heja oss allihop!!

På söndag morgon så snart vi vaknat smög vi oss ut och gick ner till stranden för en lugn morgon runda. Satt bland sanddynerna medan hundarna gick runt och snusade, åt lite kaninskit och rullade sig i sanden. En magisk stund – bara vi tre. Resten av tiden på Bornholm blev fin tillsammans med allra bästa gänget både två- och fyrbenta och sen färjan hem.

Väl hemma lite ny konversation med Marlene på messenger om nya projekt och sen sov jag för första gången på drygt en vecka lugnt utan att ligga och tänka på olika scenarion och hur man ska skicka och inte skicka. På bara sju veckor har vi hunnit massor, vardag och fest, träna, starta WT, vara med på jakt, starta KKL och B-prov Åben klass. Helt otroligt och helt oplanerat! 

Självklart tusen tack Marlene för detta äventyr och alla andra som gör mitt fantastiska hundliv möjligt, ingen nämnd men heller ingen glömd. Men ändå mest tack Gilla för att du stått ut med min i början tafatta handling till att vi bättre och bättre förstår varandra. I lördags var det som att ha alla rätt på franska provet. Allt satt som en smäck och jag känner att jag är ganska nära att kunna kommunicera flytande med dig. Tack, tack, tack snälla Gilla!

I vardagen är du trygg men något som gladde mig enormt var häromdagen när vi bodde på ny främmande plats. Du blev en stund lite osäker på natten och kom då och kröp upp lite extra nära mig. Kändes så fint att jag kunde återgälda allt det du gett mig under de få veckor vi har känt varandra.

Det är superkul att träna och tävla men inget slår vardagen med hundarna. När vi går på våra promenader i ur och skur och ni springer, skuttar och njuter av livet eller när ni hoppar upp till oss i sängen för att sova på kvällen. Alla de vardagarna är det jag lever för, men visst är det kul med lite extra krydda i tillvaron också!

Så alla hundar och hästar i mitt liv, past and present, I owe you! //Jenny