Sveper med blicken över rummen i huset en sista gång, verkar inte ha glömt något. Har jag ändå gjort det så får jag köpa nytt eller vänta tills Per-Anders åker hem igen och kan ta med sig nästa gång. Kramar katten Astrid som ligger på gästsängen lite extra, hennes bror Asterix syns inte till så han får klara sig utan mina kramar. Tror inte någon av katterna bryr sig särskilt mycket egentligen, de kommer få massor av sällskap och kramar av sina kattvakter som redan installerat sig i huset. Så länge de får bo hemma och gå in och ut som de vill så spelar det nog inte så stor roll vem som klappar och fyller på matskålarna misstänker jag.
Stannar till ute på trappan en stund och tittar ut över vår trädgård och de fantastiska omgivningarna, jag kommer sakna detta men vet att min utsikt dit jag ska kommer vara ännu bättre. Stänger luckan bak hos hundarna, kollar passen en sista gång både våra och hundarnas. Allt ser bra ut. Bilen är fullpackad med saker men jag är ändå förvånad över att vi fick med så mycket som vi faktiskt fått. Mormors gamla kristallkrona klirrar lite trivsamt när jag startar bilen och kör den första sträckan på grusvägen, sen är den tyst vilket jag är tacksam för. Det är ju långt ifrån första gången vi packar bilen för att resa till England, men det är första gången vi packar den för att åka till vårt alldeles egna hus i England vilket såklart innebär mer och lite annan packning än normalt.
Rullar söder ut, termometern i bilen visar 24,5 grader och det är soldis, inte så mycket trafik just den här tiden. Vår första etapp går till min syster i Hamburg dit vi räknar med att komma fram ikväll.
Det blir en spännande höst, om allt går som planerat kommer jag och Gilla vara borta några månader, kanske ända till februari. Per-Anders och Stolla är med oss hela september månad, därefter åker de hem igen och Per-Anders flyger över och hälsar på då och då. Förhoppningen är att Gilla och jag ska komma med på några av alla de prov vi är anmälda till under hösten, att vi ska få mkt tid till träning tillsammans med likasinnade och att vi ska kunna delta på ett antal jakter. Mitt mål är att jag ska lära mig så mycket jag bara kan om retrieverträning, att jag ska utvecklas som hundförare och att jag under tiden ska njuta av varenda sekund! Självklart kommer det stundtals vara jobbigt att vara borta från familj och vänner och jag kommer säkert fundera många gånger vad det är jag gett mig in på, men livet är för kort och jag är för nyfiken för att inte prova!
När höstens mörker sänker sig och man vill kura inne framför brasan är jag tacksam över mitt jobb som ombud för SVEDEA som innebär att jag kommer kunna ägna kvällarna åt arbete. Hittills känns jobbet väldigt roligt och det är helt klart en förmån att kunna jobba när och varifrån jag vill.
Vi susar vidare i soldiset i Skåne, på väg mot ett äventyr!
//Marlene