Sitter framför brasan med en kopp te och alla tjejerna samlade i soffan hos mig. Funderar över hösten som sprungit förbi i vindens hastighet. Hur blev det december? Jag är nog fortfarande någonstans i september, kanske möjligen i början av oktober. Om det nu inte hade varit för att jag faktiskt sedan några dagar är tillbaka i Sverige och kylan gör sig påmind och får mig att inse att det faktiskt är vinter och inte höst längre…
Det har varit en hektisk höst, veckorna har gått i ett rasande tempo och jag vet faktiskt inte hur många gånger jag har packat väskan för ännu en övernattning på annan ort inför nytt prov. Jag vet däremot att jag kört mer än tusen mil för att komma till alla dessa prov, tusen mil… Inte konstigt att både jag och Gilla är ganska slitna och att dagarna sedan vi kom hem till Sverige mest bestått i att vila och återhämta oss genom våra promenader. Så mycket mer har vi helt enkelt inte orkat.
Tidy träffar Stolla och välkomnas i sitt svenska hem
Trots att jag från början hade tänkt stanna i UK till januari bestämde jag mig hastigt och lustigt för att köra hemåt lite tidigare än planerat. Anledningarna är flera, men främst handlar det om att Gilla behöver en längre paus från träning och prov, och att vi hamnat långt ner på reservlistan på proven i december har säkert sin mening. Gilla har känts trött i kroppen, hon har under hösten tappat en hel del i vikt och behöver återhämta sig i sin hemmiljö. Bara få vara hund ett tag, springa i skogen utan krav på träning och annat helt enkelt. Eftersom Per-Anders flugit över för att kika på Championshipet passade det dessutom bra att vi körde hemåt tillsammans.
En annan anledning till att jag ville åka tillbaka till Sverige lite tidigare är att jag vill att Tidy ska få lära känna sin svenska familj, göra sig hemmastadd och få en vardag lite lugnare än den hon vant sig vid i England. Jag har så sakta börjat träna henne lite och hittills är jag mer än nöjd med den lilla svarta!
Tänker tillbaka på höstens alla upplevelser och inser att det hade varit mer konstigt om jag inte varit trött nu. Så många nya platser, så mycket nya intryck, så många fantastiskt härliga möten med nya människor och så mycket ny lärdom om det både Gilla och jag älskar mest! Vår återhämtning får ta den tid det tar, vi har en del att smälta.
Lägger lite mer ved på elden, fyller på temuggen och tänker på det lilla huset i Sabden. Jag saknar det lilla huset och livet i Sabden och England överhuvudtaget. Tänker på hur vi letade möbler tidigt i höstas och hur bra allt blivit och hur bra vi trivs! Känns konstigt att inte vara där men jag vet att huset är i väldigt goda händer tills vi ses igen vilket jag hoppas blir snart!
//Marlene