Tankar om 2022 och mål för 2023

Posted by on jan 2, 2023
Tankar om 2022 och mål för 2023

Har just kommit in från lite träning med först Jacky och sen Tidy så här på årets andra dag. Jag sitter med en kopp te framför brasan och konstaterar att idag blev det visst aldrig ljust ute och mina blöta kläder hänger lite varstans för att torka i värmen från kaminen.

Tidy ja… ska jag sammanfatta året med ett enda ord, eller i det här fallet ett enda namn, så är det just Tidy. 2022 har varit Tidys år i mångt och mycket och den första större händelsen under året var att vi den 21/1 kunde ta emot vår första labrador kull, tre tjejer och tre killar, alla svarta.

Förutom valpar bestod våren också av väldigt mycket jobb bl a ett helt nytt koncept, nämligen mina tre Helgserier. Varje grupp träffades tre hela helger under våren med någon månads mellanrum och konceptet slog väl ut måste jag nog säga. Så väl att jag i år väljer att köra vidare på samma koncept, men denna gång bara med två grupper då tre lämnade väldigt få lediga helger över förra året.

Förutom Jacky så blev även två av pojkarna kvar lite längre då de skulle flytta till England när de var redo åldersmässigt. Så förutom kurser och egen träning bestod dagarna även av träning av de små, dvs små upptäcktsfärder en och en eller tillsammans med någon vuxen, miljöträning i form av att bekanta sig med allt det som på sikt blir deras arbetsplats, olika terränger, porlande bäckar och diken, olika typer av vegetation osv. Självklart var också bilåkning en stor del i träningen inför framtiden. Att ha kvar tre valpar efter 8 veckors ålder är kanske inte helt ultimat och utan hjälp från Per-Anders och fantastiska vänner hade det inte fungerat. Så tacksam för all hjälp som kom från olika håll och som gjorde det möjligt!

Så snart Tidy var redo för att börja tränas igen efter valparna var vi med i uttagningen till de internationella prov som Sverige skickar representanter till. Vi blev uttagna att representera Sverige vid ITE — International Team Event — vid Capesthorne Hall i England och parallellt med allt annat tränade vi tillsammans med laget så ofta vi kunde och planerade inför vår resa till England. I juni var det dags och med fullpackad bil styrde vi mot England!

Vi hade fyra fantastiska dagar på Capesthorne Hall och när allt var över stannade jag kvar i England för säsongen. Per-Anders var kvar i några veckor och vi hann med lite semester i vackra Skottland innan det var dags för honom att flyga tillbaka till Sverige och Mark & jag kunde ta emot vår första sommargrupp av tre. Det blev tre intensiva veckor och första veckan var det oerhört varmt vilket resulterade i att vi fick lägga våra träningar kl 6 på morgonen och köra halvdagar när det var som värst och skippa den lediga dagen. Men, det hela löste sig på ett bra sätt och när vi vinkade adjö till sista gruppen var det hög tid att på allvar starta upp mina egna hundars träning inför säsongen.

Jag hade två mål inför field trial säsongen 2022. Det första och största målet var att göra Tidy till Field Trial Champion och det andra var att kvalificera oss till IGL Championship för andra året i rad. I början av september startade jag ett All Aged med Tidy för att känna av lite var vi stod i träningen. Provet var ett grouse prov och då Tidys erfarenhet av just grouse var väldigt begränsad ville jag starta för att ge henne mer erfarenhet. Tidy gjorde ett fint arbete men tyvärr ställde en skrikande kanin till det på sista apporten och vi hamnade utanför prislistan. Vi hade ingen tur i lottningen under september men sista september och första oktober startade vi vårt första 2-dagars open för säsongen. Tidy var alldeles för laddad och vi blev droppade efter andra apporten med all rätt. Det spöregnade och blåste halv storm och jag ville mest därifrån om jag ska vara helt ärlig.

Två dagar senare var det dags för säsongens andra 2-dagars prov och där gick det betydligt bättre. Vi låg väldigt bra till fram till sista apporten i run offen där vi hamnade i en situation som gjorde att vi föll ner till en fjärde placering i prislistan med Guns Choice.

Tyvärr hade jag ingen vidare tur i lottningen under oktober och det dröjde till slutet av oktober innan jag kom med på ett 1-dagars open. Dagarna innan det provet blev jag dock erbjuden en plats på ett 2-dagars dagen efter 1-dagars provet vilket jag tackade ja till.

Tidy gjorde ett fint jobb på 1-dagars provet men en lite miss i kommunikationen mellan mig och domarna resulterade i att vi tyvärr åkte ut på sista apporten i run offen. Efter provet körde jag direkt mot Lincolnshire och nästa prov dagen därpå. Vi hade ett sent startnummer och hann bara få två apporter första dagen innan de bröt för dagen. Dag två snäppte Tidy upp sig ytterligare och gjorde ett väldigt fint arbete bl a en eye wipe som jag för alltid kommer ha på näthinnan. Jag visste att vi hade gjort ett bra arbete under de två dagarna men trots det så var känslan när de läste upp Tidys namn som vinnare helt obeskrivlig! Jag hade inte bara fått min FTCH utan vi hade dessutom lyckats kvalificera till Championshipet två år i rad, något jag är oerhört stolt över!

Under resten av tiden fram till Championshipet drog jag Tidy från alla prov vi kom med på och istället tränade vi och var med på ett antal träningsjakter. Vi startade på två 2-dagars open till som träning, det ena åkte vi ut på i början av andra dagen p g a att jag klantade mig, det andra låg vi bra till på fram till sista apporten i run offen då jag slappnade av lite för mycket och höll Tidy för långt ut och hon plockade fågeln på vägen hem efter att ha blivit uppkallad…

Tyvärr blev IGL Championship av olika anledningar en kort historia för Tidy och mig i år, men det som är det stora är inte att prestera där utan att faktiskt ha kvalificerat dit, och dessutom för andra året i rad! Att jag dessutom lyckades nå båda mina mål på ett och samma tillfälle känns fortfarande helt overkligt — fina Tidy!

Efter Championshipet körde vi direkt mot Sverige och jag hann landa några timmar hemma innan det var dags att köra ner mot Falkenberg för debut på A-prov i Sverige för min och Tidys del dagen efter. Debuten i snöoväder resulterade i en andra placering med CK för mig & Tidy.

Sedan A-provet i december har vi tagit det väldigt lugnt, både Tidy och jag har behövt rejält med vila för återhämtning. Förutom tre dagars egen träning med god vänner under Nyårshelgen har vi mest promenerat och myst mycket. Jag har också hunnit reflektera över saker och ting och kommit fram till att vissa justeringar krävs för att vi ska kunna hålla oss på topp.

  • Sex månader i England är för lång tid! Under hela hösten har Tidy hållit en väldigt hög och jämn nivå men det är svårt att bibehålla den nivån hos henne under så lång tid, men framför allt är det svårt att bibehålla den mentala nivån hos mig under så lång tid. Tidy kvalificerade sig redan på sitt tredje 2-dagars prov vilket gjorde att det blev en lång träningsperiod och väntan fram till Championshipet. Det känns lite som att vi snubblade på mållinjen och det var inte Tidy som var den svaga länken utan det var jag som inte riktigt var fullt fokuserad på uppgiften.
  • Jag behöver få mer återhämtning för egen del i jobbet och jag behöver träna min egen kropp mer eftersom mina ryggbesvär gör sig mer och mer påminda. För att ha tid och energi med det kommer jag under 2023 med få undantag inte erbjuda några privatlektioner längre.
  • Mer tid över för träning av de egna hundarna även under våren.

Jag har haft en superhöst i England, jag har lärt känna många fina människor som på olika vis hjälpt och stöttat mig i min träning och fört mig framåt. Sammanfattningsvis har det varit ett fantastiskt om än hektiskt år och jag är oerhört tacksam över allt jag gjort, alla jag mött och allt stöd jag fått inte minst från min familj och mina vänner, utan er hade detta varit omöjligt!

Målen för 2023 då? Jodå, de finns men än så länge behåller jag dem för mig själv. Tidy har jag satt nya mål för och jag har nu också startat upp Jackys träning. Jacky är en helt underbar liten tjej som jag ser fram emot att utvecklas vidare tillsammans med. Fellow kommer få fortsatt träning men jag kommer inte starta några fler trials med honom tyvärr. Han är världens finaste hund men han har helt enkelt inte det som behövs för att kunna konkurrera inom det jag vill. Gilla tränas numera av Per-Anders och jag tror att båda tycker det är lika roligt faktiskt!

Nu ser jag fram emot en vår med massa kurser, nya och gamla vänner och kunder, lagtävling, och så småningom en ny höst i England men kanske också lite fler starter i Sverige & Danmark!

Vi ses! //Marlene